Vet du något? Allvarligt, vad hände?
Jag tror jag vet precis vad som hände. Och dramatiken som byggs upp är faktiskt ganska komisk.
Dagens Nyheter skrev nyligen om ”Kramen 2.0?” i SVT efter partiledardebatten. I artikeln verkar det som att man redan visste att Liberalerna skulle öka kraftigt – en förändring som officiellt skulle presenteras i Novus väljarbarometer morgonen därpå.
DN sökte inte mig, men andra medier hörde av sig både under kvällen och morgonen efter med frågor om en misstänkt ”läcka” kring vår väljarbarometer. Det låter ju onekligen dramatiskt, nästan som om Novus undersökningar vore statshemligheter som hamnat på villovägar.
Låt oss börja med det principiella: Novus tar sekretess på största allvar. Har du svarat på en undersökning hos oss kan du vara helt trygg med att ditt svar är fullständigt anonymt. Ingen kan få reda på vad du svarat. När en kommersiell kund köper en undersökning av oss äger de också resultatet helt själva; ingen annan får ta del av underlaget, som ofta ligger till grund för deras strategiska arbete.
Men hur fungerar det då med medierna? Och vem var det som ”läckte”?
Samarbetet med nyhetsredaktioner skiljer sig från vanliga kunduppdrag. Redaktionen köper inte hela undersökningen för internt bruk, utan rätten till första publicering. Direkt efter att de publicerat lägger vi upp mätningen på vår egen sajt.Vad gör journalister när de får en undersökning från Novus inför en publicering? De förbereder nyhetsinslag, skriver artiklar och gör intervjuer. Under de 15 år jag arbetat med detta har mönstret varit detsamma: man intervjuar partisekreteraren när det går dåligt och partiledaren när det går bra.
Men för att kunna intervjua någon måste man givetvis berätta vad saken gäller. Hur ska en politiker kunna kommentera en väljarbarometer utan att känna till siffrorna? Om publiceringen sker klockan 06.00 på morgonen är det i praktiken omöjligt att hinna göra de intervjuerna i realtid samma morgon.
Kan det alltså vara så att journalister ställer frågor till partiföreträdare under embargo kvällen innan – och att siffrorna på så vis når partiet? Och kan det möjligen vara så att när Liberalerna, i ett existentiellt läge, får höra om en stark uppgång, har svårt att hålla glädjen inom sig och råkar berätta för någon i förtroende?
Sedan finns det ytterligare en aspekt.
Partierna skryter ofta och gärna om sina egna interna mätningar. När Novus visar en uppgång för Liberalerna betyder det helt enkelt att fler väljare uppger att de skulle rösta på L. Borde inte andra mätningar visa samma sak? Borde inte partiernas egna undersökningar redan ha fångat upp detta?
Efter Novus mätning – som vi ju vet håller landets högsta precision – har flera andra institut bekräftat samma mönster: väljaropinionen flyttade faktiskt på sig snabbt. Partiledarna borde rimligen redan ha känt till trenden från sina egna strateger, förutsatt att deras organisationer sköter sitt jobb.
Så var det verkligen en läcka?
Eller handlar det snarare om hederlig journalistisk logik, kryddad med att partiernas egna mätningar pekat i samma riktning? Det hela framstår mest som en storm i ett vattenglas och en jakt på onödig dramatik.
Samtidigt är det glädjande att se vilket enormt genomslag och förtroende Novus undersökningar har. Det är något jag talat om i 15 år: våra mätningar tas på största allvar – och det med all rätt, för oberoende fakta är en grundpelare i ett upplyst samhälle.