Globeknots rapport om ekonomiskt trygghet presenterades torsdag 25 juni 2026 under almedalsveckan i Skandias trädgård av Olof Gränström, därefter leddes ett samtal av Frida Boisen tillsammans med Ida Karkiainen, pensionsgruppen (s), Alexandra Ivanov Hökmark, Tankesmedjan Timbro, Olof Gränström och Mattias Munter, Skandia

Inledning rapporten

Trygghet är ett ord som ofta används som om betydelsen vore självklar. Det är den inte. För de flesta människor handlar trygghet mindre om stora principer och mer om vardagens rörelseutrymme: om pengarna räcker, om ett avbrott i arbetslivet går att bära, om framtiden känns tillräckligt tydlig för att man ska våga planera mer än nästa månad. Just trygghet kräver den sortens dubbelseende. Frågor om ekonomi, arbete och pension förändras sällan över en natt. De rör sig över år, ibland över decennier.

Men debatten om dem drivs ofta av samma rytm som nyhetsflödet: snabb, reaktiv och ovan vid att stanna kvar i det som inte låter dramatiskt men som ändå formar människors vardag. Då blir slutsatserna gärna för tvära. Antingen låter allt som kris, eller så låter allt som om problemen överdrivs. Den här rapporten försöker göra något annat. Den vill inte vinna en diskussion. Den vill förbättra den. Ambitionen är enkel: att ge en klarare bild av hur tryggheten faktiskt ser ut, var sprickorna är som störst och varför pensionsfrågan i grunden handlar lika mycket om begriplighet som om nivåer. Det är också där GlobeKnots syfte blir som tydligast. Vi tar fram kunskap för att skapa orientering, inte bara uppmärksamhet.

Rapportförfattare: Olof Gränström och Torbjörn Sjöström

Rapporten är finansierad av Skandia Tjänstepension försäkring & bank – Privat företag | Skandia

Några av huvudinsikterna från rapporten presenteras här, hela rapporten kan läsas och laddas ned i sin helhet nedan..

Samhällets fundament är starkt Det finns en viktig nyans att förstå: Sverige vilar på en stark ekonomisk grund. Många människor står stabilt, har en vilja att ta ansvar för sin framtid och vill planera långsiktigt. Utmaningen är att bryta sig loss från svartvita rubriker och istället se att vi har ett samhälle som rymmer både stabilitet och tydliga sprickor.

De mest pressade grupperna och utmaningarna Trots den generella tryggheten finns tydliga grupper som upplever en betydande press:

• Ekonomiskt sårbara: Var femte person saknar ekonomiska marginaler och var tredje känner en genomgående oro för sin ekonomi.
• Kvinnor 35–49 år: Identifieras som det största reella problemet. Denna grupp upplever en akut brist på ekonomiska marginaler, har svårt att förstå sina pensionsmöjligheter och tvivlar på att de orkar arbeta fram till pensionen. Här krävs omedelbart fokus på förståelse och trygghetsskapande insatser.
• Unga vuxna: Bär på en specifik osäkerhet kopplad till ett förväntat föränderligt arbetsliv.
• Arbetshälsan: Nästan var fjärde svensk ifrågasätter sin förmåga att orka arbeta fram till pensionen, vilket är en central oroskälla för framtiden.
• Pensionsparadoxen: Det råder ett glapp mellan det kollektiva behovet av att arbeta längre och individens vilja att gå i pension i förtid. Detta skapar en underliggande konflikt som politiken riskerar att förvärra om den förlitar sig på kravställande snarare än på dialog och begriplighet.
• Det demokratiska glappet: En oroande trend är att politiker i allt högre grad lägger ansvaret för komplexa omställningar på individen utan att erbjuda tydliga ”kartor”. Detta underminerar tilliten och får politiken att framstå som att den ställer krav på ”undersåtar” istället för att förvalta ett folkvalt mandat.

Vägen framåt: Från rubriker till verklighet Ekonomisk trygghet är inte en ”mjuk” fråga, utan en förutsättning för att människor ska kunna vara fria och framåtblickande. När marginalerna krymper tvingas människor in i kortsiktighet.

Här är det viktigt att lyfta samtalet bortom förenklat rubriktänkande. Erkänna skillnaderna i människors livssituationer istället för att behandla pension som en likadan fråga för alla. Göra diskussionen mindre moraliserande och mer orienterande – att ge människor de verktyg och den förståelse som krävs för att de faktiskt ska kunna ta det ansvar de själva vill ta.

Läs hela rapporten nedan