Sveriges radio P1 morgon bad mig kommentera de osäkra väljarna lördagen 8 augusti 2026, detta inslag kan lyssnas på här samt se ett klipp från det i videon nedan.
Varannan svensk (52%) är helt säker på vad de skall rösta på i valet i september. Nästan alla andra lutar åt ett parti, men har inte helt bestämt sig.
De mest övertygade är SD:s sympatisörer där 68% idag är helt säkra, samt S sympatisörer där 60 % är helt säkra. Regeringspartiernas sympatisörer är inte alls lika säkra, där är det mellan 47 % (M) och 29 % (KD) samt 21 % (L)
De mest osäkra väljare idag har L och C, där var fjärde L sympatisör inte alls är säker, och var femte C sympatisör inte alls är säker på att verkligen kommer att rösta på dessa partier på valdagen.

Baserat på Novus senaste undersökning under sommaren, då vi genomförde 3156 intervjuer kring synen på partierna och bl.a. hur säker man är på vad man skall rösta på.
Andelen väljare som ändrar sig har vuxit, vi har sett det i de två senaste valen, och 4 % ändrade sig under den sista helgen, efter partiledardebatten. Att vi lever i en global värld då det som händer i Ukraina, Iran och USA påverkar oss i vår vardag på ett sätt mer än vad svenska politiker påverkar oss gör det svårt för sittande regeringar att göra bra ifrån sig, detta är en macrotrend som pågår i nästan alla västerländska demokratiska val. Man röstar för regeringsbyte, den sittande regeringen kan ha gjort ett bra jobb, men med det internationella fokuset så är det svårt att säga vad man kan tacka nuvarande regeringen för, och om det skulle bli sämre efter regeringsbyte. Oftast röstar man mot en negativ utveckling, något som gynnar populistiska partier som ju gått fram med stormsteg i nästan hela västvärlden. De är duktiga på att äga problembeskrivningen och när den inhemska politiken upplevs allt svagare på att lösa problem räcker det för att vinna väljare. Men önskan efter en positiv förändring finns kvar, så man tenderar att antingen rösta på de som äger problembeskrivningen eller de som upplevs mest regeringsdugliga som inte regererar idag. Lite beroende på hur orolig man är. De oroligaste tenderar att dra sig till de som är problemägare. T.ex. SD kring brottsligheten eller MP kring klimatet. Men förväntан på lösning är inte det centrala, utan mer att man visa att problemet är så stort, och en önskan att få de andra partierna att adressera och lösa problemen.
Men egentligen vill man rösta på att det skall bli bättre, dock är det svårt då politiken inte upplever att man kan vinna val på framtidstro, man fastnar gärna i problemen och vems fel det är, något som också lönar sig medialt. Säg något provocerande om någon annan och du kommer att dominera medieflödet, vilket också är en förutsättning för att politikerna skall nå ut till väljarna. Nästan alla svenskar följer nyhetsmedia minst en gång om dagen, alltså traditionell media som SVT, SR och TV4, det är där man någ väljarna, men här prioriteras också konflikter mer än visioner. Visioner kanske känns verklighetsfrånvända eftersom de inte är en här och nu fråga, så det kan vara svårare för redaktioner att anse att de något man prioriterar is det dagliga nyhetsflödet, det händer ju alltid något de bedömmer är ”breaking news”, någo våldsbrott, något tragiskt dödsfall eller någon skandal som tar över hela nyhetsprioriteringen. Poltiken måste repspondera på det och dras med i medielogiken och fokuserar på att provocera mer än entusiasmera för visioner.
För sittande regeringen blir det då svårt att försvara regeringsmakten, det som presenteras i nyheterna kommer naturligt att också vara en underliggande kritik mot regeringen, eftersom regeringen är ansvarig, och det som anses vara nyheter är oftast något som gått fel.
Oppositionen har automatiskt en lättare sits, och det leder till att det oftast blir regeringsskifte varje val i västvärlden. Det leder också till en ökande osäkerhet från väljarnas sida och en ökande väljarrörlighet, ideologin kommer i skymundan och det blir mer ett sakpolitiskt lappande kring olika saker som gått sönder när världen är så pass instabil som den är.
Men detta gör inte att opinionsundersökningar blir mindre viktiga, tvärtom är det ofta enda sättet att visa var väljarna är och bryta igenom ”breaking news” bruset som påverkar våra politiker och nyhetsmedia varje sekund. Demokratin handlar om att förtroendevalda förvaltar landet på sina medborgares mandat. Här är bra undersökningar det enda riktiga verktyg som ger en korrekt bild. Att väljare ändrar sig är en viktigt signal till politikerna att de måste börja leverera bättre, och visa att de levererar på de relevanta frågorna som väljarna prioriterar. Stora väljarrörligheteter är ingen naturlag, men en naturlig konsekvens av det låga förtroendet och den kortsiktighet med brist på visioner som politiken har nu fär tiden, och att politiken inte lyckas visa var de faktiskt gör skillnad.
Och ju mer väljare ändrar sig desto viktigare är det att göra undersökningar som visar på förändringarna, det är ingen framtidsförutsägelse, utan en viktig nutidbild, som alla behöver förstå, så man inte drar fel slutsatser kring vad det demokratin handlar om egentligen. Att förvalta landet på medborgarnas mandat. Tappar man mandatet så måste man ändra sig. Medborgarna är kunniga och förtjänas att lyssna på, de kunnigaste och vettigaste är oftast tysta på sociala medier, men deras röst hörs i Novus opinionsundersökningar, så lyssna ordentligt på vad dessa undersökningar säger. Både under ett valår, men även mellan valen.
Torbjörn Sjöström
Ordförande Novus och grundare Globeknot