Andelen väljare som ändrar sig har vuxit, vi har sett det i de två senaste valen, och 4 % ändrade sig under den sista helgen, efter partiledardebatten. Att vi lever i en global värld då det som händer i Ukraina, Iran och USA påverkar oss i vår vardag på ett sätt mer än vad svenska politiker påverkar oss gör det svårt för sittande regeringar att göra bra ifrån sig, detta är en macrotrend som pågår i nästan alla västerländska demokratiska val. Man röstar för regeringsbyte, den sittande regeringen kan ha gjort ett bra jobb, men med det internationella fokuset så är det svårt att säga vad man kan tacka nuvarande regeringen för, och om det skulle bli sämre efter regeringsbyte. Oftast röstar man mot en negativ utveckling, något som gynnar populistiska partier som ju gått fram med stormsteg i nästan hela västvärlden. De är duktiga på att äga problembeskrivningen och när den inhemska politiken upplevs allt svagare på att lösa problem räcker det för att vinna väljare. Men önskan efter en positiv förändring finns kvar, så man tenderar att antingen rösta på de som äger problembeskrivningen eller de som upplevs mest regeringsdugliga som inte regererar idag. Lite beroende på hur orolig man är. De oroligaste tenderar att dra sig till de som är problemägare. T.ex. SD kring brottsligheten eller MP kring klimatet. Men förväntан på lösning är inte det centrala, utan mer att man visa att problemet är så stort, och en önskan att få de andra partierna att adressera och lösa problemen.

Men egentligen vill man rösta på att det skall bli bättre, dock är det svårt då politiken inte upplever att man kan vinna val på framtidstro, man fastnar gärna i problemen och vems fel det är, något som också lönar sig medialt. Säg något provocerande om någon annan och du kommer att dominera medieflödet, vilket också är en förutsättning för att politikerna skall nå ut till väljarna. Nästan alla svenskar följer nyhetsmedia minst en gång om dagen, alltså traditionell media som SVT, SR och TV4, det är där man någ väljarna, men här prioriteras också konflikter mer än visioner. Visioner kanske känns verklighetsfrånvända eftersom de inte är en här och nu fråga, så det kan vara svårare för redaktioner att anse att de något man prioriterar is det dagliga nyhetsflödet, det händer ju alltid något de bedömmer är ”breaking news”, någo våldsbrott, något tragiskt dödsfall eller någon skandal som tar över hela nyhetsprioriteringen. Poltiken måste repspondera på det och dras med i medielogiken och fokuserar på att provocera mer än entusiasmera för visioner.

För sittande regeringen blir det då svårt att försvara regeringsmakten, det som presenteras i nyheterna kommer naturligt att också vara en underliggande kritik mot regeringen, eftersom regeringen är ansvarig, och det som anses vara nyheter är oftast något som gått fel.

Oppositionen har automatiskt en lättare sits, och det leder till att det oftast blir regeringsskifte varje val i västvärlden. Det leder också till en ökande osäkerhet från väljarnas sida och en ökande väljarrörlighet, ideologin kommer i skymundan och det blir mer ett sakpolitiskt lappande kring olika saker som gått sönder när världen är så pass instabil som den är.